Min största önskan är att ha dig vid min sida igen, känna din närhet och ditt stöd. Du finns alltid inom mig. Du finns med mig vart jag än går i livet. Och jag gör allt för att du ska vara stolt över mig.
Jag vet att du ser på mig ofta och sänder små gåvor med kämpar glöd och hopp.
Ibland sitter jag och söker på ditt namn på internet i hopp om att hitta dig. Kanske lever du iallafall.
Fast jag vet att det inte är så. Men jag kommer alltid hoppas att du en dag ska stå utanför min dörr och omfamna mig och säga att "allt är bra nu, jag ska aldrig lämna dig igen."
Men någonstans vet jag att det inte kommer ske och jag vet att vart du än befinner dig så har du det nog bättre där du är nu!
Men det gör ont, så jävla ont!
Något jag har lärt mig att leva med. Och jag vet att du inte vill att jag ska gå i dina fotspår därför kämpar jag vidare och accepterar läget.
Imorgon är det 15 år sedan du lämnade oss! Saknaden är enorm.
Minnena är lika tydliga då som nu! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar