Andeo

Ibland hittar man styrkan i allt kaos. Och idag tvingade jag mig till det.
Mest för en annan persons skull. Så jag tog mig ut för att träffa denna person trots att jag hade gråten i halsen och en ilande ångestklump i magen.
Och nu efteråt, är jag så glad över att jag gjorde det.
För det räddade min dag.
I personens närvaro så försvann allt kaos.
Och jag har inte mått såhär "bra" sedan allt hände. 
Och hur mycket jag än vrider och vänder 
och försöker förstå vad det var som gjorde att allt kaos försvann 
så kommer jag inte fram till något svar.
Men det lilla hoppet om framtiden förstärktes.