Förvränga sanningen?!

Det är få som kommer in i mitt liv. Det är få människor som jag verkligen litar på.
Det finns vänner som man umgås med, man har skit kul tillsammans , man tror personen är ärlig mot en. Men de är många som luras av det.
Vänner säger att dom talar sanning men många gånger så har dom förvrängt sanningen lite.
För om man berättar sanningen fast förvränger den lite så är det lite sant.
Och då har man inte ljugit bara ändrat lite på sanningen.
Man tror att man är vänner.. sedan får man en dag reda på vad den här ''vännen''
sagt om en till någon annan. Då börjar man genast undra hur allt går ihop?!
Hur svårt är det att säga till någon vad man inte tycker om den personen.
Varför måste man gå till andra och säga dom sakerna?
Och när man går in i ett förhållande varför är det så många
som bara skiter i att höra av sig till sina vänner?
Man duger så jävla bra när ingen annan finns i folks liv.
Jag har mina vänner, som jag vet är mina vänner och aldrig skulle göra så.
Därför gillar jag inte att träffa nya vänner för det tar så lång tid för mig att bygga tillit till personen.
Och händer det att någon skaffar pojkvän/flickvän och slutar höra av sig då gör jag det med.
Jag behöver inte sådana vänner, hur kul man än haft.
Jag klarar inte av att ha ''halvdana vänner'' så är det bara.
Så tyvärr men jag är trött på allt jävla skit snack och alla jävla lögner.
''Sanningen kommer alltid fram'', men vissa förstår verkligen inte det.
Det finns så mycket jag fått reda på att folk sagt om mig men dom vet inte om att jag vet det.
Jag har sagt det innan och säger det igen lögner hör inte hemma tillsammans med mig.

Blev kanske lite rörigt men satt bara och tänkte lite allmänt.
Peace/
Tess