Igår när jag hade varit och fikat/käkat med min bror och var på väg till bilen för att åka hem,
så kom jag på mig själv att jag gick runt och log!
Ett par minuter innan jag sa hej då till min bror fick jag ett sms av en person som betyder mycket för mig.
Och dom orden, meningarna gav mig ett lyckorus.
Jag började babbla på om allt möjligt med brorsan/som jag alltid gör när jag är glad)
och när vi sagt hej då visste jag inte vart jag skulle göra av min lycka.
Jag vet när jag sist kände så.
Tack för att du finns i mitt liv!
Denna personen har även fått mig att tänka till på vad jag gör, varför jag gör som jag gör osv.
Stöttar mig jämnt bollar med mig fram och tillbaka för att vi ska försöka komma på en förklaring
på vissa saker. Jag har saknat en till sådan person i mitt liv. Och du har fått mig att verkligen förstå
konsekvenserna med vissa saker och fått mig att tänka till innan istället för efter.
Mikaela, jag glömmer dig inte, absolut inte. Du har alltid varit mitt bollplank och närmsta vän och det kommer du alltid vara. och de vet du.
Vill bara säga att jag har världens finaste vänner och familj! Älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar